Bakgrund
Filosofen Jacques Derrida har skrivit om att det inte bara finns en sanning utan flera sätt på vilket vi kan bryta ner och synliggöra verkligheten, även om det handlar om ett utförande i en viss diskurs.[1] Min uppfattning är den att verkligheten är något vi själva skapar, att det finns oändligt många verkligheter och att vi själva väljer den vi vill leva i. Vi kanske inte alltid kan välja vilken materiell verklighet vi skall leva med, men att vi väljer vår uppfattning om hur vi ser på vår verklighet och på vår situation. Vad jag utrycker och hur jag agerar säger mer om mig än om något annat eller någon annan. Utgångspunkten inför detta arbete handlade därför om frågorna; vilken verklighet vill jag leva i och vilken värld vill jag vara med att forma?
De första tankarna under denna kurs var formuleringar kring vad jag inte ville arbeta med. Jag tänkte på en stram, intellektuell, om än klipsk konst jag sett mycket av i vår samtid och på Konstfack. Verk som matchar bra mot de ”Stockholmsvita” väggarna och skapar en tydlig och stark väg ut, eller jag vill säga in i vårt etablerade samhälle. Där hårt sätts mot hårt. Konst vilken för mig kändes som uttryck för begränsande och nedbrytande synsätt på vad ”verkligheten” är. Det handlade mycket om det jag innan valt att förhålla mig till i livet, val, göranden och inte minst i skapande av konst och hantverk.
Ett citat av Jack Foucault, ”vi är medbrottslingar till vårt eget förtryck”[2] utrycker vad jag menar. Nämligen att om jag tar strid i någon politiskt fråga och som jag ser det begränsa mitt resonemang inom logikens ramar skulle även jag visa mig hård. Ett för mig falskt bidrag till världen. Ett falskt formande av den verklighet jag vill leva i.
Följande citat har inspirerat mig.”Vi måste sluta tolka världen, sluta spela statistroller i ett manus som makten har skrivit. Vi måste bli aktörer eller medförfattare. Och det samma gäller konstverk”[3] Då jag önskar en kärleksfull, vänskaplig, solidarisk och glädjefylld värld, är det just dessa kvalliter jag tror att jag själv måste bidra med.
Syfte
Syftet med detta arbete är att synliggöra hur jag skapar när jag skapar på ett för mig sanningsenligt sätt, hitta ett konstnärligt uttryckssätt där jag är ärlig mot mig själv och arbetar med det som känns fullständigt meningsfullt för mig. Syftet är även att jag genom det konstnärliga arbetet skall träna på att bli mer kärleksspridande och trygg, samt öppna upp för mer kunskap och kreativitet.
Frågeställning
Är det möjligt för mig att avsiktligt försätta mig i ett tillstånd av kärlek och glädje och skapa utifrån detta? Hur går det till? Hur väljer jag motiv och matreal och vilka är dessa? Hur ser det som skapats ut när jag skapar endast utifrån kärlek och glädje? Vad gör detta arbete med mig?
Arbetet fram tills nu, metod, material och insikter.
Textilt broderi och applikation är de material jag använt och motiven jag arbetat med är ”inre” bilder. Bilder som jag drömt om, symboler för en glädje jag har eller något som ger mig en känsla av befrielse, tillexempel dans och organiska former vilka fritt växer fram i bilderna.
Inför skapande stund blundar jag och försätta mig i ett tillstånd av att känna villkorslös kärlek om det inte redan finns där. Sedan sätter jag igång med att skapa utifrån ingivelsen av hur jag kan förmedla min kärlek i nuet och utifrån min känsla av vad jag glädjas av i nuet. Till en början var det ett balanserande mellan intuitiva val och medvetna val utifrån känsla och tanke. Lösningen, det flödande skapandet har kommit spontant då jag tömt mitt sinne från tankar och känslor som förutfattade meningar, önskningar, förväntning på bra resultat eller förhoppning på andras positiva reaktioner, samt kritiska tankar till det jag skapat. Detta mentala arbete är något som jag upprepat om igen för att kunna hämta tillbaks kärlek, glädje, lugn och koncentration.
Arbetet har handlat om att finna balans i att öppna upp för spontaniteten men samtidigt behålla koncentrationen. Jag har utforskat tempo genom att både arbeta långsamt med små stygn och tunna trådar samt med snabba rörelser och degbatik vilken flyter ut fritt.
Under arbetets gång har jag fått insikten att det är viktigt att jag på alla plan har en tillåtande, kärleks- och glädjefull inställning. Att principen lika löser lika, som ligger till grund för mitt arbete, även gäller mitt bemötande av mig själv. De medvetna val jag gjort är därför gjorda utifrån min glädje och lust i stunden. Intentionen har i övrigt varit att skapa så spontant och intuitivt som möjligt. Följande citat av Alberto Giacometti har väglett mig i inställning till mitt skapande.
” … nu arbetar jag egentligen bara för upplevelsen av arbetet. Och om jag ser bättre efteråt och om jag ser verkligheten lite annorlunda när jag är färdig så har jag vunnit på det, även om tavlan är meningslös eller till och med misslyckad. jag har vunnit en ny känsloupplevelse, en upplevelse jag aldrig tidigare varit med om.” [4]
Den högsta sanningen jag kan tänka mig är att allt är i ständig förändring. Ett synliggörande av det verkliga kan således inte visas utan medvetenhet om det. Något jag ofta glömmer i en strävan och tro på att allt hänger på mitt presterande. Textilierna påminner mig på ett subtilt sätt om att jag inte kan styra allt. En liten fransk knut som jag broderat sjunker in, har nästa dag gottat ihop sig med det övriga matrealet och något nytt visas. Eller att en ullock lossnat och ett nytt mönster uppstår. Inga stora förändringar, men betydelsefulla i påminnelsen av det verkliga; förändringen!
Jag har även insett att materialet skapar något vackert med sig själv om jag bara släpper kritiken och syr vidare. Varje litet stygn bjuder på en överraskning. Om jag istället är nyfiket på detta påminns jag att det underbara finns där hela tiden, även om det ibland göms bakom jobbiga känslor eller tankar. På så sätt har arbetet hjälpt mig att lättare känna kärlek. Arbetet i sig är för mig hela tiden ett synliggörande av det verkliga.
Intentioner för fortsatt arbete
Jag önskar öppna mig ytterligare för de visdomar om världen och mig själv, med andra ord av det verkliga som mitt intuitiva skapande visar. Behålla insikten om allts obeständighet och att jag därför inte helt klart kan veta vad som kommer. Jag skall låta mig inspireras av materialen i formandet av motiv. Jag skall även utforma och testa olika arbetsmetoder med syfte att släppa kontrollen ytterligare. Där jag tillexempel blundar under vissa moment.
Filosofen Jacques Derrida har skrivit om att det inte bara finns en sanning utan flera sätt på vilket vi kan bryta ner och synliggöra verkligheten, även om det handlar om ett utförande i en viss diskurs.[1] Min uppfattning är den att verkligheten är något vi själva skapar, att det finns oändligt många verkligheter och att vi själva väljer den vi vill leva i. Vi kanske inte alltid kan välja vilken materiell verklighet vi skall leva med, men att vi väljer vår uppfattning om hur vi ser på vår verklighet och på vår situation. Vad jag utrycker och hur jag agerar säger mer om mig än om något annat eller någon annan. Utgångspunkten inför detta arbete handlade därför om frågorna; vilken verklighet vill jag leva i och vilken värld vill jag vara med att forma?
De första tankarna under denna kurs var formuleringar kring vad jag inte ville arbeta med. Jag tänkte på en stram, intellektuell, om än klipsk konst jag sett mycket av i vår samtid och på Konstfack. Verk som matchar bra mot de ”Stockholmsvita” väggarna och skapar en tydlig och stark väg ut, eller jag vill säga in i vårt etablerade samhälle. Där hårt sätts mot hårt. Konst vilken för mig kändes som uttryck för begränsande och nedbrytande synsätt på vad ”verkligheten” är. Det handlade mycket om det jag innan valt att förhålla mig till i livet, val, göranden och inte minst i skapande av konst och hantverk.
Ett citat av Jack Foucault, ”vi är medbrottslingar till vårt eget förtryck”[2] utrycker vad jag menar. Nämligen att om jag tar strid i någon politiskt fråga och som jag ser det begränsa mitt resonemang inom logikens ramar skulle även jag visa mig hård. Ett för mig falskt bidrag till världen. Ett falskt formande av den verklighet jag vill leva i.
Följande citat har inspirerat mig.”Vi måste sluta tolka världen, sluta spela statistroller i ett manus som makten har skrivit. Vi måste bli aktörer eller medförfattare. Och det samma gäller konstverk”[3] Då jag önskar en kärleksfull, vänskaplig, solidarisk och glädjefylld värld, är det just dessa kvalliter jag tror att jag själv måste bidra med.
Syfte
Syftet med detta arbete är att synliggöra hur jag skapar när jag skapar på ett för mig sanningsenligt sätt, hitta ett konstnärligt uttryckssätt där jag är ärlig mot mig själv och arbetar med det som känns fullständigt meningsfullt för mig. Syftet är även att jag genom det konstnärliga arbetet skall träna på att bli mer kärleksspridande och trygg, samt öppna upp för mer kunskap och kreativitet.
Frågeställning
Är det möjligt för mig att avsiktligt försätta mig i ett tillstånd av kärlek och glädje och skapa utifrån detta? Hur går det till? Hur väljer jag motiv och matreal och vilka är dessa? Hur ser det som skapats ut när jag skapar endast utifrån kärlek och glädje? Vad gör detta arbete med mig?
Arbetet fram tills nu, metod, material och insikter.
Textilt broderi och applikation är de material jag använt och motiven jag arbetat med är ”inre” bilder. Bilder som jag drömt om, symboler för en glädje jag har eller något som ger mig en känsla av befrielse, tillexempel dans och organiska former vilka fritt växer fram i bilderna.
Inför skapande stund blundar jag och försätta mig i ett tillstånd av att känna villkorslös kärlek om det inte redan finns där. Sedan sätter jag igång med att skapa utifrån ingivelsen av hur jag kan förmedla min kärlek i nuet och utifrån min känsla av vad jag glädjas av i nuet. Till en början var det ett balanserande mellan intuitiva val och medvetna val utifrån känsla och tanke. Lösningen, det flödande skapandet har kommit spontant då jag tömt mitt sinne från tankar och känslor som förutfattade meningar, önskningar, förväntning på bra resultat eller förhoppning på andras positiva reaktioner, samt kritiska tankar till det jag skapat. Detta mentala arbete är något som jag upprepat om igen för att kunna hämta tillbaks kärlek, glädje, lugn och koncentration.
Arbetet har handlat om att finna balans i att öppna upp för spontaniteten men samtidigt behålla koncentrationen. Jag har utforskat tempo genom att både arbeta långsamt med små stygn och tunna trådar samt med snabba rörelser och degbatik vilken flyter ut fritt.
Under arbetets gång har jag fått insikten att det är viktigt att jag på alla plan har en tillåtande, kärleks- och glädjefull inställning. Att principen lika löser lika, som ligger till grund för mitt arbete, även gäller mitt bemötande av mig själv. De medvetna val jag gjort är därför gjorda utifrån min glädje och lust i stunden. Intentionen har i övrigt varit att skapa så spontant och intuitivt som möjligt. Följande citat av Alberto Giacometti har väglett mig i inställning till mitt skapande.
” … nu arbetar jag egentligen bara för upplevelsen av arbetet. Och om jag ser bättre efteråt och om jag ser verkligheten lite annorlunda när jag är färdig så har jag vunnit på det, även om tavlan är meningslös eller till och med misslyckad. jag har vunnit en ny känsloupplevelse, en upplevelse jag aldrig tidigare varit med om.” [4]
Den högsta sanningen jag kan tänka mig är att allt är i ständig förändring. Ett synliggörande av det verkliga kan således inte visas utan medvetenhet om det. Något jag ofta glömmer i en strävan och tro på att allt hänger på mitt presterande. Textilierna påminner mig på ett subtilt sätt om att jag inte kan styra allt. En liten fransk knut som jag broderat sjunker in, har nästa dag gottat ihop sig med det övriga matrealet och något nytt visas. Eller att en ullock lossnat och ett nytt mönster uppstår. Inga stora förändringar, men betydelsefulla i påminnelsen av det verkliga; förändringen!
Jag har även insett att materialet skapar något vackert med sig själv om jag bara släpper kritiken och syr vidare. Varje litet stygn bjuder på en överraskning. Om jag istället är nyfiket på detta påminns jag att det underbara finns där hela tiden, även om det ibland göms bakom jobbiga känslor eller tankar. På så sätt har arbetet hjälpt mig att lättare känna kärlek. Arbetet i sig är för mig hela tiden ett synliggörande av det verkliga.
Intentioner för fortsatt arbete
Jag önskar öppna mig ytterligare för de visdomar om världen och mig själv, med andra ord av det verkliga som mitt intuitiva skapande visar. Behålla insikten om allts obeständighet och att jag därför inte helt klart kan veta vad som kommer. Jag skall låta mig inspireras av materialen i formandet av motiv. Jag skall även utforma och testa olika arbetsmetoder med syfte att släppa kontrollen ytterligare. Där jag tillexempel blundar under vissa moment.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar