pigg som en nötkärna, utan att ha sovit en blund

Då mitt konstprojekt går liksom hand i hand med hela mitt livsprojekt, svänger mina tankar om hur jag förmedlar detta ärligast i takt med mig då jag nu börjat lyssna till mina tankar… Phu

I går trodde jag att jag spikat planen, hade bestämt storlek och form(cirkel el oval), material och färg på min installation. (Där jag tänkt att besökaren skulle få skåda mig genom ett glas vilket reflekterar personen själv, samt även få möjlighet att komma in och vara i min närvaro) Jag hade forskat fram material. Bara att bygga trodde jag. Men efter djupa känslor av obehag??? började en ny idé formas. Där frön och ett tygväxthus bidrar med symbolik. Samt att jag, åter igen, stiger ur mitt verk. Ingen performance ….(troligen).
(Jag har 5,5 m monterband på väg hem om någon skulle behöva…)

Fler skäl, utöver känslan, till att lämna installation/performance i det runda/ovala rummet:
-skulle kunna upplevas trång, (trots omkr. på 5,5 m)
-finns ev. ej möjlighet till upphängning i tak, vilken den krävde.
-plexi- el glasskiva tung ev. farlig att hänga upp, jag tycker dessutom fortf. att de känns som en något hård symbolik, hård men klipsk ;)
-svårt att få betraktaren helt trygg på den höjd verket skulle behövt ha

samt att
jag känner en längtan efter att verkligen vara för andra och ta till mig kärlek åter, mer lek, mer kär lek!

I morgon VILL jag till snicken!