Reflektion utifrån min Didaktiska Workshop 25/1

Syftet med workshopen var att ge gruppen möjlighet till att lära känna varandra lite närmare, samt att värma upp alla sinnen inför arbetet med vårens tema synliggöranden av det verkliga.
Som metod introducerades ett tiotal lekar där den röda tråden genom lekarna och dagen var just sinnena. Dagen avslutades med ett tvåtimmarspass kroki.

Bild: Hans Makart de fem sinnena

Den första leken som introducerades efter stretchning och namnrunda var ”Red upp handtrassel”. Det trasslade till sig rejält och vi fick ge upp att komma ut till en cirkel. Samarbetet var dock strålande, alla hjälpte till med att klättra över och under för att lösa knuten. Gruppen kom rätt så nära varandra, åtminstone fysiskt...


Hörselsinnet och skrattmusklerna värmdes upp i leken ”bondgården”. Leken går till så att deltagarna blundar och låter som det djur de fått tilldelad sig. Sen gäller det att med hjälp av hörseln hitta sin raskompisar...

Vi ordnade även en färgcirkel av gruppens ögonfärger och skulpterade varandra med hjälp av kännseln, samt aktiverade fingertoppsbalansen genom att balancera en balong runt i ringen. Ballongen small som avslutning på förmiddagen!

Efter lunch smakade vi på tårta och kaka till cirkelsamtalet. Alla berättade kort om sina idéer kring vad de tänkt arbeta med i vår. Det kändes lite konstigt att helt plötsligt vara gruppens lärare. Jag tror dock jag fungerade som instruktör då allt jag tänkt genomföra gick som planerat.

Dagen avslutades med kroki. Jag har målat mycket kroki men det var ändå svårt att tänka ut ett bra förlopp i planering tillsammans med modell. Genom att måla och samtidigt vara ansvarig fick jag nya tankar om vad som fungerade och inte. Både vad gäller tidsintervaller och ställningar. Lärdommar jag tar med mig till nästa gång.

Jag kände det som att gruppen var glad efter dagen och att vi kommit ytterligare lite närmare varandra mer än fysiskt. Tack alla goa tjejor för samarbetet!