Villkorslöst kärleksskapnade med medvetandet i nuet, nuet som förändras totalt till nästa nya nu. Öppenhet till vad som kommer.

Efter handledning med Viktoria och Paula kände jag mig förvirrad över vad det egentligen är jag gör? Det känns bra att bloggen finns för reflektion!

(Följande mening hoppas jag blir den sista av negation….) Jag har bestämt mig för att inte längre prata om vad jag inte vill göra.

vad jag gör….
Jag inför varje skapande stund blundar jag lite och försätta mig i ett tillstånd av att känna och stråla villkorslös (inte kärlek jag känner genom någon händelse, sak eller person) kärlek (om det inte redan finns där) Sedan sätter jag igång och skapar av glädje och kärlek, spontant och intuitivt. Organiska mönster har växt fram som av sig själv. Ett litet stygn pratar med andra små stygn, helheter växer fram. Större tygbitar kontrasterar och samverkar med de alla stygnen. Jag är förvånad över hur nöjd och glad jag blir av att titta på det jag skapat.

Jag har märkt att för mig handlar det myckat om att finna balans. Öppna upp för spontaniteten men samtidigt behålla koncentrationen. Skapa innerligt! Tidigare, när jag bestämt mig för att skapa spontant, har det lett till att jag stressat på och forcerat fram. Jag glömde att slappna av och släppa alla tankar på att de skulle bli något. Jag har ännu inte hittat någon total balans men fortsätta utforska, bland annat tempo. Just nu går arbetet långsamt då stygnen är mycket små och trådarna tunna.

Under arbetet försöker jag fokusera på nuet. Rikta uppmärksamheten till arbetet. Försöka att inte flyga bort med tankar på något annat, iaktta tankar och andra känslorna (utöver glädje och kärlek) då de kommer sådana för att så snabbt som möjligt rikta min uppmärksamhet mot textilierna. Detta har jag tränat på blundandes stillasittandes, nu känns det spännande att även träna på det i skapande stund.

Jag vill nämligen ta vara på upplevelsen i nuet, i varje nu. Av Paula fick jag ett boktips. När jag funnit boken i bibliotekshyllan hoppades jag på lite vägledning eller inspiration och slog upp en sida spontant. På den sida som min blick drogs till står följande ord sagda av Alberto Giacometti.

”Varje gång jag arbetar är jag utan en sekunds tvekan beredd att förstöra gårdagens arbete, jag tycker att jag ser betydligt längre varje dag. Men nu arbetar jag egentligen bara för upplevelsen av arbetet. Och om jag ser bättre efteråt och om jag ser verkligheten lite annorlunda när jag är färdig så har jag vunnit på det, även om tavlan är meningslös eller till och med misslyckad. jag har vunnit en ny känsloupplevelse, en upplevelse jag aldrig tidigare varit med om.” (Alberto Giacometti skriver, Raster förlag 1993, s 365)

Giacomettis ord lugnade mig i min förvirring av att jag inte har en klar bild av vad mitt arbete egentligen består av. Jag påmindes om vad det ju egentligen är jag vill arbeta med. Nämligen att hitta närmare in till min sanning.....
Min uppfattning av världen är just att allt är förändring, sanningen är den att allt förändras. Ett synliggörande av verkligheten skulle därför inte kunna visas på något annat sätt är med medveten om just det, obeständigheten, flyktigheten, förändringen. Att jag inte helt klart vet vad jag gör eller vill åt är därmed precis som det ska. Det som kommer komma är inte här än. Jag slog faktiskt upp en sida innan jag fick upp den jag citerat ovan. Där började meningen med ”om en månad”. Jag nöjde mig inte med det men tänker så här i efterhand att; det kommer.

Jag har upptäckt att textilierna jag arbetar med på ett subtilt sätt påminner om just allts föränderlighet. En liten fransk knut som jag broderat sjunker in, har nästa dag gottat ihop sig med det övriga matrealet och något nytt visas. Eller att en ullock lossnat och ett nytt mönster uppstår. Inga drastiskt stora förändringar har visat sig än, men dock så betydelsefulla i påminnelsen av det verkligaste verkliga; förändringen! Arbetet i sig hela tiden ett synliggörande av det verkliga. Jag önskar öppna mig än mer för detta i mitt intuitiva skapande!

(Kan hända att utdrag från denna blogg eller bloggen i sig får vara en del av utställningen.)

Idag skall jag börja på ett broderi helt utan föreliggande idéer, även om soltavlaniden kom ur en dröm var det ju ändå en tanke bakom. Jag skall till min pappa i Dalsland över helgen så materialet kommer vara begränsat till det jag väljer ut idag. Jag har dock märkt att jag plockat färger som matchar varandra. Skall försöka vara än mer spontan, men de kommer kanske som nästa steg. Jag hjälper fortfarande mig själv med motivation och glädje genom val utifrån min smak, även om detta strider lite med min tanke om att skapa utav villkorslös kärlek. Kärlek som inte begränsas av något jag för stunden inte gillar.

Att jag känner att jag har så svårt för detta, vara i nuet, leva med förändringen och skapa spontant bla. visar mig att jag arbetar med något där jag kan utvecklas och upptäcka mycket nytt!
Det är spännande!!!!